Jaha då var det jul igen då och här sitter man och väntar på julmaten och de små klapparna under granen.

Jag måste säga att det har gått grymt fort sen förra julen. Men jag klagar inte, för ju snabbare det går desto snabbare kommer sommaren tillbaka.

Imorse fick vi öppna en varsin julklapp. Jag fick Allt om Mats stora kokbok som stod rätt högt på min önskelista.
Mina bröder fick oxå varsin bok och sen fick hela familjen en ny X-box (då den gamla e trasig) och till den det nya Kinect....
Grabbbarna jublade, jag....hade hoppats på ett Wii istället. Men jajja, vi har ju så mycket Xbox spel så det var väll lika bra.







På söndag kommer världen bästa pojkvän hit och då ska han och jag ha vår egna lilla mini julafton. :D Längtar mer tills dess än vad jag längtat till vanliga julafton. (a)

Jajja nu ska jag ner o käka. God jul på er ni få som läser och hoppas ni får en härlig julafton. <3

Känner ni er någonsin så pass klumpiga att allt bara går fe?

Idag hade jag en sån dag. Jag har det de flesta dagar faktist...när jag är borta händer bara små saker som exempel en bunke som välter i micron, en pepperkvarn som välter osv, men så fort jag kommer hem så händer stora saker som gör folk arga och besvikna. Och eftersom min självkännsla redan ligger på botten så blir det 10 gånger värre för mig när päronen skäller ut än och gormar och skriker. Det får än attt bara vilja sätta sig i ett hörn och försvinna. Men hjälper jag inte till får jag änu mer skäll.

Så antingen hjälper jag till och då går saker sönder eller så skiter jag i att hjälpa till och då är jag en värdelös blodsugare som latar mig....så vad gör man?

Jag menar, jag har till och med glömt bort en av de fyra adventen. xD Kom typ på igår att den 3:e advent redan har varit. Men det kan kanske ha och göra med det faktum att jag har varit så mycket med världens bästa pojkvän så jag har inte haft tid att konsentrera mig på jul. Och även om jag spenderat varje dag med honnom
( i princip) så saknar jag honom så fort vi lämnar varandra.

Ja, det här året som började med pest och pina slutade ganska bra ändå. Och även om jag gjort en hel del saker detta år som kanske inte var så jätte bra så ångrar jag ingenting för dom tog mig hit där jag är idag.

Jag är så pisst att jag bara vill åka till stället där folken jag hatar bor och kläcka ur mig både det ena och det andra.

Jag har vart i Linköping sen i tisdags förra veckan så det är ett tag nu och jag måste erkänna att jag känner mig verkligen hemma här. Ingen hemlängtan så där direkt mer än att jag saknar la familja lite grann. :)

Dock har jag känt mig smått illamående med en gnutta magont den senaste veckan. Rickard tror det kan vara nervositet men jag vet inget jag är så där supernervös för någonting. Men jag har lugnat magen med te och apelsiner. JAg tror att jag kommer få en orange unge när jag väl får någon...om jag nu ens vill ha någon...

Anledningen? JAg äter grymt mycket apelsiner. XD Hahahaha....okej jag har tråk ...ska sluta jag lovar..-.-

Okej så jag och brudarna (Amanda och Erika) tog lite smygfoton i sommras som jag inte hittae förräns jag bestämde mig för att ladda upp mina och älsklingens bilder. JAg hittade EN bild på mig som jag blev nöjd med. JAg känner att det börjar bli dags att peppa mitt självförtroende för det liggar lägre än lägst just nu. -.-'

Efter lovet ska jag ta mig tusan ta tag i detta!

Nöjd med denna...

OKej så mitt liv börjar ställa sig på fötterna igen....men det är då allt brukar skita sig så jag får väll helt enkelt göra mig beredd på det versta så blir det som det blir.

Snart är det lov och jag är väll inte allt för exalterad. Visst det ska bli kul men det känns som jag är för orolig för att kunna koncentrera mig på det so ska bli så kul. Hoppas jag kan slappna av lite i alla fall.

Under min tid på sjukhuset fick jag lära mig mycket om panikångest. Det är en rätt otäck grej som inte riktigt går att förstå om man själv inte vart med om den.

Det kan komma i många former och av de mest bisarra anledningar. Tänk dig att inte kunna sova över hos någon utan att känna att du ska dö. Eller att inte kunna äta utan att vilja hoppa från en klippa. Eller till och med inte våga se andra i ögonen utan att må så dåligt att du önska att någon bara sköt dig där och då.

När man inte längre vågar lita på vad människor säger och inte längre känner en trygghet i sin omgivning då kan det bli svårt att veta vad man ska ta sig till.
Men det värsta kanske är om man har panikångest utan att veta vad det beror på.

Tänk dig själv att du hade en smärta i benet, så stark att om du så mycket som kom åt det eller en andades på det nästan tuppa av pågrund av den smärta det orska, men du viste inte varför eller vad som orsaka det?

Lite så blir det för mig i min vardag ibland. Ångesten biter sig tag så kraftigt att man bara önska att man kunde gräva ner sig.


Men varför?

OKej jag skulle vilja förlora några kilo. Så slå mig då för jag säger sånna saker efter allt jag vart igenom med mat o annat men jag kolla just på bilder från förra sommaren och ja... låt mig säga så här; "Godiset har satt sina spår."

DÅ:

Jag vet att jag haft eb dålig uppdatering men..so? Jag har skaffat mig ett liv kanske och jag har haft fullt upp med att försöka göra om det till det JAG vill att det ska va. Många har komenterat att jag e patetisk och borde bita ihop men det är just det jag gör. För även om jag kanske ligger 2 år efter alla andra så är det här mitt liv och mina val. Och om jag då käner att jag behöver pröva mig igenom tills jag hittar rätt så gör jag det.

Ni får säga vad ni vill men det är ju jag som ska trivas med mitt liv inte ni. Och don't worry jag ska inte tynga er tillvaro länge till. Jag kommer se till att dra här ifrån så snabbt som möjligt så jag inte tynger ner det liv ni önska ni hade.

Det är mitt liv mina val och somliga tar mer tid på sig än andra.