Känner ni er någonsin så pass klumpiga att allt bara går fe?

Idag hade jag en sån dag. Jag har det de flesta dagar faktist...när jag är borta händer bara små saker som exempel en bunke som välter i micron, en pepperkvarn som välter osv, men så fort jag kommer hem så händer stora saker som gör folk arga och besvikna. Och eftersom min självkännsla redan ligger på botten så blir det 10 gånger värre för mig när päronen skäller ut än och gormar och skriker. Det får än attt bara vilja sätta sig i ett hörn och försvinna. Men hjälper jag inte till får jag änu mer skäll.

Så antingen hjälper jag till och då går saker sönder eller så skiter jag i att hjälpa till och då är jag en värdelös blodsugare som latar mig....så vad gör man?