Jaha då var det jul igen då och här sitter man och väntar på julmaten och de små klapparna under granen.

Jag måste säga att det har gått grymt fort sen förra julen. Men jag klagar inte, för ju snabbare det går desto snabbare kommer sommaren tillbaka.

Imorse fick vi öppna en varsin julklapp. Jag fick Allt om Mats stora kokbok som stod rätt högt på min önskelista.
Mina bröder fick oxå varsin bok och sen fick hela familjen en ny X-box (då den gamla e trasig) och till den det nya Kinect....
Grabbbarna jublade, jag....hade hoppats på ett Wii istället. Men jajja, vi har ju så mycket Xbox spel så det var väll lika bra.







På söndag kommer världen bästa pojkvän hit och då ska han och jag ha vår egna lilla mini julafton. :D Längtar mer tills dess än vad jag längtat till vanliga julafton. (a)

Jajja nu ska jag ner o käka. God jul på er ni få som läser och hoppas ni får en härlig julafton. <3

Känner ni er någonsin så pass klumpiga att allt bara går fe?

Idag hade jag en sån dag. Jag har det de flesta dagar faktist...när jag är borta händer bara små saker som exempel en bunke som välter i micron, en pepperkvarn som välter osv, men så fort jag kommer hem så händer stora saker som gör folk arga och besvikna. Och eftersom min självkännsla redan ligger på botten så blir det 10 gånger värre för mig när päronen skäller ut än och gormar och skriker. Det får än attt bara vilja sätta sig i ett hörn och försvinna. Men hjälper jag inte till får jag änu mer skäll.

Så antingen hjälper jag till och då går saker sönder eller så skiter jag i att hjälpa till och då är jag en värdelös blodsugare som latar mig....så vad gör man?

Jag menar, jag har till och med glömt bort en av de fyra adventen. xD Kom typ på igår att den 3:e advent redan har varit. Men det kan kanske ha och göra med det faktum att jag har varit så mycket med världens bästa pojkvän så jag har inte haft tid att konsentrera mig på jul. Och även om jag spenderat varje dag med honnom
( i princip) så saknar jag honom så fort vi lämnar varandra.

Ja, det här året som började med pest och pina slutade ganska bra ändå. Och även om jag gjort en hel del saker detta år som kanske inte var så jätte bra så ångrar jag ingenting för dom tog mig hit där jag är idag.

Jag är så pisst att jag bara vill åka till stället där folken jag hatar bor och kläcka ur mig både det ena och det andra.