Okej så jag hade lite tråkigt här en dag så jag tänkte för mig själv varför inte ta och fota lite? So I did....
Sommarbilder även om det är lite halvmulet. x)

Det är skönt att bara gå ut o fota när man böhöver tänka på annat. ^^

 

 

 

 

Hatar, vill slå, vill försvinna, vill springa bort och skrika j**la idiot!!! Du fattar INGEN J**LA TIN! Du är mer borta än en kamel i nordpolen!

Att du inte ser, fattar och förstår hur uppenbart det ör gör mig mer arg än allt annat! Tack, tack för du får mig att gråta mig själv till söms! Tack för du säker mig hela tiden! Tack så in i H_VETE mycket!

Knappnytt in my <3

Pappsen tyckte att det var lite väl grovt språk som användes men jag bara älskkar knatten. Även om han svär mycket så har han en del åsikter som faktiskt är riktigt bra. Han kommer med sanningar som man inte tänker på annars. Knatten får 10 av 10 på humorskalan hos mig. ^^

Jag älskar att somna till musik, som kanske hälften av jordens befolkning också gör.... men när jag låg och lyssnade på en av mina spellistor på spotify så ploppade plötsligt den här låten upp. Jag brukar inte gilla svens musik så jättemycke om de inte är typ mange eller snook. (a)

Jajja i alla fall, det är Sara Löfgren som sjunger och jag började faktiskt gråta en skvätt. Den träffade mig ganska hårt om man säger så. ^^ Lyssna och njut!

Sara Löfgren - Kär var det sista jag ville bli

Jag hatar när kännslorna åker bergodalbana, det är ju bara värdelöst från topp till tå. Att vara glad, ledsen och arg på samma gång är inte kul och att hata och älska är inte heller kul. Vad gör man?
Njaa...live with it! Because life's a biatch that f***s you in the a-hole every time you turn your back the other way.

Imorgon står valet klart och jag vet inte vad jag ska göra eftersom jag den senaste MÅNADEN haft bara EN enda jäkla sak i huvet.... -.-' Suck låt oss hoppas att jag gör rätt val nu i alla fall.

Vill i alla fall tilldela en bild till någon som betyder mer än hon förstår. Jag vet att vi inte snackat mycket på senaste tiden men du är fortfarande den samma för mig och jag älskar dig för den du är. ^^ Puss steffi! <3

Okej okej, min uppdatering...om man nu kan kalla de för det....har väll kanske inte vart den bästa. Men jag får skylla på mitt mående och min allmänna tristess.

Jag har inte klarat körkortet än, mitt emo humör är som vanligt på topp, en viss person verkar ge upp på mig, en annan gör mig förbannad och till råga på allt detta så är det snart så att det gått ett helt jävla år sen ja...

Jag saknar den där tiden då jag skrev glada inlägg här på min lilla blogg. Den tid då jag såg de jag ville i spegeln, den tiden då jag kände kärleken, den tiden då allt var kul och jag inte tänkte på morgondagen. Suck*, kommer jag någonsin ge upp mitt klagande? -.-'

Jag säger då det, Montis in my <3!!! När men mår piss då drar man dit sen kan man skita i resten. Och i går fick jag den stora äran att förgylla tillvaron med henke också. Där ser man, livet har sina små stunder. Det var Rix FM festival och fjortisarna skulle så klart flockas i kungs trädgården men vi gick igenom innan den stösta skaran kommit dit i alla fall. Eric Sadeé satt och singerade sitt nya album så det var ju en 7 mil lång kö av tjejer som villa ha en atograf och chansen att ta ett foto som dom sedan kan posta på FB, BD och alla andra ställen där dom kan synas och höras. "Här är jag me världens sööööwtaste Eeeric!!! Han va så sneeeel jag fick en pyss utav honom!" -.-'
Motha****, just kill me. -.- I alla fall de är i sånna tillfällen jag önska jag hade steffi som är lika alergisk mot fjortisar som jag är.

Imorn ska jag köra bror min till sin uppkörning och sen ska jag väll ta det luuugna puckar och chilla, för på måndag ska jag välja vad jag vill göra till hösten. :S Hoppas de löser sig....

Okej nu sitter man här med Ippa pippa lingon snippa och väntar på att klockan ska slå 12 så man kan sätta sig på moppen och driva iväg en stund. :) Vart vi ska....ja de ni en hemlighet utan dess like. ;) Nej då men vi ska i alla fall iväg. Kram kram och tack alla svikare! (Y)

Idag har vart en slitig dag men som tur var så lös Emma upp min tillvaro. Fick en liten utskällning på morgonen osv. Jag drog in till sthlm sen fick jag hjälpa bror min med monster och Emma var me hela tiden. ^^<3

Älskar den bruden serriöst, hon lyser upp tillvaron och man garavar som in i bängen 24/7 när man är med henne. Fridisen lever lyckligt med Jimmy och jag är superglad för hennes och hans skull, GRATTIS! ^^ <3

Imorgon är det ledigt då dåh. Vad man ska hitta på det återstår att se men det blir väll nått i alla fall. Hur ont det än gör så måste jag faktiskt försöka lösa det problem som gnaher mig mest av allt, för detta är inte schysst längre.

kram på er i alla fall! <3 <3

 

 

 

Ja jag känner mig lite kränkt och förd bakom ljuset...utnyttjad, spottad på och inte ett dugg önskad. Överdriver jag? Ja kanske lite sett från andras synvinkel men det är så jag känner när jag sammlar ihop allt. Gårdagen var riktigt jobbig och idag är inte mycket bättre. Jag fick en diss igår som jag inte trode jag skulle få och dessutom träffade jag någon jag helst hade hoppat att träffa något mer i mitt liv.

Men att veta att man inte behövdes längre är nog det som är värst. Jag hoppas att du ruttnar i helvetet efter det här. Jag vet att jag blir använd men sättet du drar i mig gör att jag inte kan säga nej. Idiot! Smtidigt....i like ya more then i like myself... Suck patetiskt...

Det sätt saker och ting utvecklas just nu är inte det roligaste jag vart med om. Hur kan man hata och älska på samma gång? Hur kan man vilja fly men ändå våga stanna? Hur kan jag ta en risk när det inte finns en chans?

Jag hatar att vara så sentemental men wtf, det här är inte kul längre. Smärtan, kännslan och hatet är så värdelöst att jag bara önskar att jag kunde spola tillbaka klockan ett år...och typ 2 månader kanske. -.-'
Det går ( för att citera en närstående person) "käpprätt och skogen" för mig. Men vad ska jag göra jag känner mig så att säga clueless och utan vägledning av nytta. Alla råd jag tagit och följt har inte lätt till annat än sorg och missär. Att tycka synd om sig själv är det ända råd som jag försöker följa fortfarande och jag vet att det inte ser så ut när man läser min blogg men här också det ända stället jag kan släppa ut det jag vill ha sagt.

Det är som man säger helt enkelt....things will never be the same again.

Ja så va det fredag igen då bara sådär helt random. Igår drog jag till ekerö o slagga där eftersom jag idag skulle på grönan och då är det ju fktiskt en aningen närmare dit än vad det är från Norrtälje....tror jag? O.o
I alla fall, eftersom grönan inte öppnade förräns vid klockan 3 så var det ingen morgonstress i alla fall utan jag kunde kolla slutet på braveheart och göra mig i ordning.

Sen bar det av in till Gröna lund för första gången detta år. Det var kallt men det funkade...ett tag i alla fall. -.-'
När det vart för kallt så bestämde vi oss för att köpa nått gått och dra vidare hemmåt. När jag sedan att på bussen hem i tron om att jag ska tvingas ta nio bussen så ringer mor min och säger att jag ska äta midda me familjen på Åtellet. Inte mig emot, tänkte jag, så of it went to Åtellet.

En god middag och en bilresa med förskräckilg allsång hem senare sitter jag här och tråkar. kollar bilder jag tog i veckan (hehehe). Men de börjar närma sig läggdags. Sååå natti natt. <333

Jag har just börjat lära mig lite hur photoshop funkar och nu vart jag just klar med en bild jag jobbat på ett tag. Det är ju så att folk ofta tar än för en snäll och söt person och det är ofta man spelar med men...egentligen har man a devil inside! Det är typ så jag känner för det mesta. Jag döljer allt bakom ett glatt smile men egentligen känner jag mig så arg att det brinner i mig!

Varför är det alltid jag som gör bort mig? -.- Jag måste ju ha någon forma av sjukdom eller nått så som jag skämmer ut mig själv. Jag gör saker som jag i efterhand skämms sönder av. Sen ligger man där klockan 4 på morgonen i hopp om att kunna somna men allt som far i tankarna är det man gjorde under dagen som är så pinsamt och jobbigt att man bara vill ge sig själv en rejäl biatchslapp så man vaknar upp till verkligheten och börjar tänka först innan man handlar. -.-

Jag e mupp. Kommer alltid vara. Som sagt jag skämms över vem jag är men inte att berätta det för folk. ._.

Att ge upp, vad innebär de egentligen? Att fortsätta, kommer det ändra på saker och ting? Kommer jag lyckkas eller misslyckas? JAg hatar att fråga mig själv frågor eftersom jag aldrig har svaren.

Valborg va nice och när man kom hem möttes man av de personer som älskar än. Allt skulle vart ett perfekt liv om det inte vore för den här saken som gnager mig. Hur jag löser den vet jag inte eftersom det på ett sätt inte går att lösa. Men det är jobbigt att inte kunna slappna av även när man omges av de personer som egentligen får än att må bra. Dom som jag kan prata med, dom som stöttar och dom som får mig att le. Jag vill släppa det men det går inte för såfort tystnaden lägger sig kommer tankarna direkt.