Att ge upp, vad innebär de egentligen? Att fortsätta, kommer det ändra på saker och ting? Kommer jag lyckkas eller misslyckas? JAg hatar att fråga mig själv frågor eftersom jag aldrig har svaren.

Valborg va nice och när man kom hem möttes man av de personer som älskar än. Allt skulle vart ett perfekt liv om det inte vore för den här saken som gnager mig. Hur jag löser den vet jag inte eftersom det på ett sätt inte går att lösa. Men det är jobbigt att inte kunna slappna av även när man omges av de personer som egentligen får än att må bra. Dom som jag kan prata med, dom som stöttar och dom som får mig att le. Jag vill släppa det men det går inte för såfort tystnaden lägger sig kommer tankarna direkt.