Jag sitter och väntarpå att jag ska kunna köra igång med arbetet igen. Ett program som jag måste använda är tydligen nerstängt av någon anledning. I alla fall...de senaste 2 veckorna har vart piss o helvete! Kännslan av oduglihet, övergivenhet och fukhet (im de nu ens går att använda som ord) har vart större än någonsin! :O Jag hatar de! Hela mitt liv har jag hatat mig själv så starkt att det inte gått en dag utan att jag önska att jag aldrig blivit född. Jag har mått bra också så klart. Skrattat, kännt mig lättad och trygg men någon gång under dagen har jag ändå alltid kännt den där kännslan av att de vore bättre om jag låg i jorden.

Jag älskar min familj och alla mina vänner runt omkring. Jag kan dö för min bästa vänner och min underbara familj men något är fel och jag hatar den kännslan eftersom den är dubbelt så stark nu som innan. Jag vill inte känna såhär jag vill bara vara glad och känna att jag duger. Förlåt för att jag alltid klagar på mig själv men det är bara så jag känner. Förlåt! :(