Man tror man känner någon. Man litar på henne till fullo och man älskar henne till fullo. Jag vet inte om det är så att det är henne eller om de faktiskt mig själv jag är besviken på. Men jag såg alltid upp till henne och visste att när jag mådde piss så fanns hon där för att prata vett i mig.

När mina spöken kom fram skrämde hon ju lixom bort dom ur mitt huvud men nu...nu har hon blivit än av de där som jag inte vågar umgås med. En av dem jag inte vill träffa och en av dem som jag saknar de gamla tiderna med men som jag inte vill ha nya tider med.

Jag tror det är dags att faktiskt ta tag i mig själv och visa dig vem jag kan va. Det är klart att jag aldrig kan styra ditt liv men då ska inte du styra mitt. Har du valt att utmana mig så ska du få se lilla vän.

En vän, en syster, ett liv
En bild, en tanke, ett svek

Jag är inte blind
inte dum
men naiv

Du är inte öppen
inte ärlig
men borta

Allt jag fick var
en bild
en blick
ett ord

Allt du gav var
en själ
en frihet
ett löfte

Så borta, som med en vind,
en smäll
ett skott
i hjärtat...