Jag borde ju inte klaga...egentligen borde jag vara glad, borde skratta och le. Borde tacka min lyckliga stjärna och vara som de stora flickorna ska vara. Varför gråter jag då så fort någon petar på mig och de stunder då jag vill gråta kommer ingenting. Vad ska man göra när allt går mot en och man helst av allt bara vill sitta i ett hörn och inte röra sig?

Ja som sagt jag borde ju vara glad. Fredag var en super fredag, lördagen vart det först shopping me mamma, då jag fick köpa vad jag ville typ, och sedan spa. Vi sov över på hotellet och jag fick en superskön massagebehandling och även en asiktsbehandling. God middag...supergod drink...skön säng....
Men jag köpte inga kläder, inget satt fint, jag njöt inte av spat så mycket som jag borde, middan smakade inte, drinken släkte inte törsten och sängen värmde inte. Huvudet är tomt men samtidigt fullt. Jag är en skam för mig själv och alla runt omkring, jag kämms. Vill ju gråta men får inte, ska inte ge upp och ska inte visa mina svagheter för mig själv eller någon annan.