Vi människor måste vara de djur som grubblar och undrar mest. Visst har man hört om hundar som blivit deprimerade osv men vi männskor drar saker så mycket längre. De senaste dagarna har jag märkt att hur mycket en männsiska försöker så kan hon/han inte må bättre utan hjälp i vissa situationer.

Jag har givit många personer råd i mina dagar men aldrig riktigt fått nått själv som jag vågar lita på. Jag har aldrig haft en riktigt lyckad relation och mina vanor har kanske inte vart de bästa men ändå kommer folk för att få råd från mig. Kan de va så att vi som misslyckas är dom som får ge råden till andra eftersom vi lärt oss vilka konsekvenser som kommer av de vi sabbar? Jo jag tror nästan de. Men då kvarstår frågan....om man lär sig av sina misstag, varför gör jag om dom hela tiden? Det är en fråga jag grubblar på i alla fall....