Saker och ting går inte riktigt som planerat just nu. Det är svårt för mig att veta vilken väg jag ska välja när det finns så många. Men hur vet jag att den väg jag väljer inte tar slut efter en milslång vandring?

Jag önskar verkligen att jag slapp känna mig såhär förvirrad, ensam, rädd, arg och ledsen. Jag önskar jag slapp skriva en massa emoinlägg på min blogg. Men mest av allt önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden och ändra massa saker. Då kanske jag inte mått så här och då kanske mitt liv hade vart en smula roligare och ljusare.

Man säger ju att när man nått botten kan det bara gå uppåt igen. Men tänk om min botten inte finns eller tänk om jag sitter på botten utan rep eller hacka att använda som hjälp upp längs den branta väggen?
Hmm ett problem kanske löser sig imorn om jag har tur men då krävs det att man lyssnar men främst att man blir lyssnad på. Mina erfarenheter är inte många men de jag har kan jag utan och innan!