Jag blir så förbannad! Jag hatar mig själv, jag hatar att vara fasta här, jag hatar att inte kunna röra mig fritt och jag hatar sättet jag känner. Det är som en stor gegga som bara blir kletigare och kletigare. Ingen att snacka med som riktigt förstår, ingen att lyssna på och ingen att skratta med. Jag vill bara glömma, försvinna och gå under jorden!
Det är inte lönt att leta och offra sin tid när man aldrig kan finna eller när lösningen finns framför än men den är onålig. Jag vill inte känna såhär och jag käms över mina kännslor och min självförakt men vad gör man när saker och ting driver än till vansinne? Hur löser man ett problem som är olösligt? Och hur får man någon att lyssna som är själsligt omedveten och döv?

Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag vill bara attt det ska ta slut. Vill inte känna, längta eller tänka, jag vill bara glömma och leva ett normalt liv. VAD ÄR PROBLEMET?!!!!