Jag hatar att vara på dåligt humör men just nu är jag det och det är bara att gilla läget. Jag hatar mig själv för hur patetisk jag är.
Jag är förbannad på falska människor och jag är förbannad på min äckliga mattebok. Vist jag fattar det jag ska fatta men det är så "fenomenaliskt" tråkigt!
Jag saknar tiden då man gick på dagis och det största problemet man hade var att Jocke tog slut på all nyponsoppa innan man själv han få nått till mellis så det vart bara f-ing filmjölk och skorpor kvar. -.-

Nu sitter jag här omringad av vänner och ovänner. Gråtandes och skrikandes innombords men glad utåt. Någon mänsklig närkontakt är ju bara att glömma och att man ska orka eller ens hinna gymma det e det inte ens tal om!

Gaaaaah!!!! Vansinnes- atack!!!! >.<