Jajja mensan, äntligen är friheten nådd! Visst jag ska inte påstå att jag är lycklig och att allt blev som jag önskat men det känns så jä**a skönt att det äntligen är över.
Jag fick inga direkta svar men jag fick veta att det finns ingen chans för oss och jag fick bekräftat att det bara var fel att det ens varit vi. Jag ångrar ingenting (vet inte om du gör det?) men sorgen jag har fått uppleva det senaste halvåret och de konsekvenser som kom av detta är fortfarande ett h-vete.

Jag är fri, men saknar dig ändå, kanske mest för att du var speciell. Jag är glad att alla korten nu ligger på bordet och att jag inte behöver känna ångest eller ånger över dig. Tack för du planterade ett nytt hjärta efter att du rev upp det gamla med rötterna. Nu kan jag finna mig själv och den rätte igen.

Merci monami!! ^^ <3