Sitter här smått illamående efter en stor portion tårta hos lilla E som fyllde år idag.
Men jag har ju vant mi vid illamåendet efter den senaste månaden.....

Just nu är jag dess utom smått förbannad för jag känner mig ignorerad och undantryckt som i ett litet skåp. Lagrad som ett fint vin som väntar på sin årgång. Det känns rent ut sagt förjävligt och riktigt taskigt för att vara ärlig. Jag vill säga som det är men jag vill inte vara den som tar upp kontakten. Jag vet inte du kanske redan glömt mig? Du kanske tror att jag glömt dig?
Men hur i HEL*ETE ska jag kunna glömma allt detta? Hur ska jag kunna gå vidare när jag bara sitter och väntar?
Ja ge mig ett svar på den frågan, för jag tar inte fler jävla ursäkter!!!