Jag hatar när kännslorna åker bergodalbana, det är ju bara värdelöst från topp till tå. Att vara glad, ledsen och arg på samma gång är inte kul och att hata och älska är inte heller kul. Vad gör man?
Njaa...live with it! Because life's a biatch that f***s you in the a-hole every time you turn your back the other way.

Imorgon står valet klart och jag vet inte vad jag ska göra eftersom jag den senaste MÅNADEN haft bara EN enda jäkla sak i huvet.... -.-' Suck låt oss hoppas att jag gör rätt val nu i alla fall.

Vill i alla fall tilldela en bild till någon som betyder mer än hon förstår. Jag vet att vi inte snackat mycket på senaste tiden men du är fortfarande den samma för mig och jag älskar dig för den du är. ^^ Puss steffi! <3

Okej okej, min uppdatering...om man nu kan kalla de för det....har väll kanske inte vart den bästa. Men jag får skylla på mitt mående och min allmänna tristess.

Jag har inte klarat körkortet än, mitt emo humör är som vanligt på topp, en viss person verkar ge upp på mig, en annan gör mig förbannad och till råga på allt detta så är det snart så att det gått ett helt jävla år sen ja...

Jag saknar den där tiden då jag skrev glada inlägg här på min lilla blogg. Den tid då jag såg de jag ville i spegeln, den tiden då jag kände kärleken, den tiden då allt var kul och jag inte tänkte på morgondagen. Suck*, kommer jag någonsin ge upp mitt klagande? -.-'

Jag säger då det, Montis in my <3!!! När men mår piss då drar man dit sen kan man skita i resten. Och i går fick jag den stora äran att förgylla tillvaron med henke också. Där ser man, livet har sina små stunder. Det var Rix FM festival och fjortisarna skulle så klart flockas i kungs trädgården men vi gick igenom innan den stösta skaran kommit dit i alla fall. Eric Sadeé satt och singerade sitt nya album så det var ju en 7 mil lång kö av tjejer som villa ha en atograf och chansen att ta ett foto som dom sedan kan posta på FB, BD och alla andra ställen där dom kan synas och höras. "Här är jag me världens sööööwtaste Eeeric!!! Han va så sneeeel jag fick en pyss utav honom!" -.-'
Motha****, just kill me. -.- I alla fall de är i sånna tillfällen jag önska jag hade steffi som är lika alergisk mot fjortisar som jag är.

Imorn ska jag köra bror min till sin uppkörning och sen ska jag väll ta det luuugna puckar och chilla, för på måndag ska jag välja vad jag vill göra till hösten. :S Hoppas de löser sig....

Okej nu sitter man här med Ippa pippa lingon snippa och väntar på att klockan ska slå 12 så man kan sätta sig på moppen och driva iväg en stund. :) Vart vi ska....ja de ni en hemlighet utan dess like. ;) Nej då men vi ska i alla fall iväg. Kram kram och tack alla svikare! (Y)

Idag har vart en slitig dag men som tur var så lös Emma upp min tillvaro. Fick en liten utskällning på morgonen osv. Jag drog in till sthlm sen fick jag hjälpa bror min med monster och Emma var me hela tiden. ^^<3

Älskar den bruden serriöst, hon lyser upp tillvaron och man garavar som in i bängen 24/7 när man är med henne. Fridisen lever lyckligt med Jimmy och jag är superglad för hennes och hans skull, GRATTIS! ^^ <3

Imorgon är det ledigt då dåh. Vad man ska hitta på det återstår att se men det blir väll nått i alla fall. Hur ont det än gör så måste jag faktiskt försöka lösa det problem som gnaher mig mest av allt, för detta är inte schysst längre.

kram på er i alla fall! <3 <3

 

 

 

Ja jag känner mig lite kränkt och förd bakom ljuset...utnyttjad, spottad på och inte ett dugg önskad. Överdriver jag? Ja kanske lite sett från andras synvinkel men det är så jag känner när jag sammlar ihop allt. Gårdagen var riktigt jobbig och idag är inte mycket bättre. Jag fick en diss igår som jag inte trode jag skulle få och dessutom träffade jag någon jag helst hade hoppat att träffa något mer i mitt liv.

Men att veta att man inte behövdes längre är nog det som är värst. Jag hoppas att du ruttnar i helvetet efter det här. Jag vet att jag blir använd men sättet du drar i mig gör att jag inte kan säga nej. Idiot! Smtidigt....i like ya more then i like myself... Suck patetiskt...

Det sätt saker och ting utvecklas just nu är inte det roligaste jag vart med om. Hur kan man hata och älska på samma gång? Hur kan man vilja fly men ändå våga stanna? Hur kan jag ta en risk när det inte finns en chans?

Jag hatar att vara så sentemental men wtf, det här är inte kul längre. Smärtan, kännslan och hatet är så värdelöst att jag bara önskar att jag kunde spola tillbaka klockan ett år...och typ 2 månader kanske. -.-'
Det går ( för att citera en närstående person) "käpprätt och skogen" för mig. Men vad ska jag göra jag känner mig så att säga clueless och utan vägledning av nytta. Alla råd jag tagit och följt har inte lätt till annat än sorg och missär. Att tycka synd om sig själv är det ända råd som jag försöker följa fortfarande och jag vet att det inte ser så ut när man läser min blogg men här också det ända stället jag kan släppa ut det jag vill ha sagt.

Det är som man säger helt enkelt....things will never be the same again.

Ja så va det fredag igen då bara sådär helt random. Igår drog jag till ekerö o slagga där eftersom jag idag skulle på grönan och då är det ju fktiskt en aningen närmare dit än vad det är från Norrtälje....tror jag? O.o
I alla fall, eftersom grönan inte öppnade förräns vid klockan 3 så var det ingen morgonstress i alla fall utan jag kunde kolla slutet på braveheart och göra mig i ordning.

Sen bar det av in till Gröna lund för första gången detta år. Det var kallt men det funkade...ett tag i alla fall. -.-'
När det vart för kallt så bestämde vi oss för att köpa nått gått och dra vidare hemmåt. När jag sedan att på bussen hem i tron om att jag ska tvingas ta nio bussen så ringer mor min och säger att jag ska äta midda me familjen på Åtellet. Inte mig emot, tänkte jag, så of it went to Åtellet.

En god middag och en bilresa med förskräckilg allsång hem senare sitter jag här och tråkar. kollar bilder jag tog i veckan (hehehe). Men de börjar närma sig läggdags. Sååå natti natt. <333

Jag har just börjat lära mig lite hur photoshop funkar och nu vart jag just klar med en bild jag jobbat på ett tag. Det är ju så att folk ofta tar än för en snäll och söt person och det är ofta man spelar med men...egentligen har man a devil inside! Det är typ så jag känner för det mesta. Jag döljer allt bakom ett glatt smile men egentligen känner jag mig så arg att det brinner i mig!

Varför är det alltid jag som gör bort mig? -.- Jag måste ju ha någon forma av sjukdom eller nått så som jag skämmer ut mig själv. Jag gör saker som jag i efterhand skämms sönder av. Sen ligger man där klockan 4 på morgonen i hopp om att kunna somna men allt som far i tankarna är det man gjorde under dagen som är så pinsamt och jobbigt att man bara vill ge sig själv en rejäl biatchslapp så man vaknar upp till verkligheten och börjar tänka först innan man handlar. -.-

Jag e mupp. Kommer alltid vara. Som sagt jag skämms över vem jag är men inte att berätta det för folk. ._.

Att ge upp, vad innebär de egentligen? Att fortsätta, kommer det ändra på saker och ting? Kommer jag lyckkas eller misslyckas? JAg hatar att fråga mig själv frågor eftersom jag aldrig har svaren.

Valborg va nice och när man kom hem möttes man av de personer som älskar än. Allt skulle vart ett perfekt liv om det inte vore för den här saken som gnager mig. Hur jag löser den vet jag inte eftersom det på ett sätt inte går att lösa. Men det är jobbigt att inte kunna slappna av även när man omges av de personer som egentligen får än att må bra. Dom som jag kan prata med, dom som stöttar och dom som får mig att le. Jag vill släppa det men det går inte för såfort tystnaden lägger sig kommer tankarna direkt.

Idag hade jag och lilla annabanana bestämt oss för att ta oss en liten tripp till Åland och tillbaka. Det vart riktigt mysigt. De var visserligen bara vi o pansionärerna men so what, vi hade kul ändå och snacka skit och garvade i baren ihop. ^^ Riktigt mysigt att få ge en sån presse till henne på hennes 17-årsdag. Grattis i efterskot annie bananie! <3 <3 <3

Dagarna går och varje dag när jag vaknar tänker jag samma sak som jag tänkte innan jag somna. Dom där sista orden som flyger genom huvet innan jag får min 2 timmars nattsömn...."Idag jenny, idag är det nog nu ska du ta tag i detta!!!". Lyckas jag...nej. Att ens tänka tanken borde vara nog enligt många men tanken står inte för de många tror.

Att göra andra glada är mitt mål, att låta andra gå först är min prioritet, att hjälpa andra är min hjälp men ibland...bara ibland tänker jag på hur det skulle vara att få vara den som står i centrum. Jag har stått i centrum ofta men mer på ett dåligt sätt på grund av de tillståd jag va i för några år sen. Men jag har en dröm som är större än allt. Att den drömmen aldrig kommer gå i upppfyllelse driver mig till vansinne. Jag vill få den där chansen, jag vill få det livet, den skönheten och den uppmärksamheten.

Jag kommer ofta på andra plats och jag har inget emot det men fick jag en liiiten chans att uppnå min dröm skulle jag ta den. Dock kan jag inte avslöja drömmen gott folk. Ni skulle både skratta och gråta. :)

Jag borde ju inte klaga...egentligen borde jag vara glad, borde skratta och le. Borde tacka min lyckliga stjärna och vara som de stora flickorna ska vara. Varför gråter jag då så fort någon petar på mig och de stunder då jag vill gråta kommer ingenting. Vad ska man göra när allt går mot en och man helst av allt bara vill sitta i ett hörn och inte röra sig?

Ja som sagt jag borde ju vara glad. Fredag var en super fredag, lördagen vart det först shopping me mamma, då jag fick köpa vad jag ville typ, och sedan spa. Vi sov över på hotellet och jag fick en superskön massagebehandling och även en asiktsbehandling. God middag...supergod drink...skön säng....
Men jag köpte inga kläder, inget satt fint, jag njöt inte av spat så mycket som jag borde, middan smakade inte, drinken släkte inte törsten och sängen värmde inte. Huvudet är tomt men samtidigt fullt. Jag är en skam för mig själv och alla runt omkring, jag kämms. Vill ju gråta men får inte, ska inte ge upp och ska inte visa mina svagheter för mig själv eller någon annan.

 

Vi människor måste vara de djur som grubblar och undrar mest. Visst har man hört om hundar som blivit deprimerade osv men vi männskor drar saker så mycket längre. De senaste dagarna har jag märkt att hur mycket en männsiska försöker så kan hon/han inte må bättre utan hjälp i vissa situationer.

Jag har givit många personer råd i mina dagar men aldrig riktigt fått nått själv som jag vågar lita på. Jag har aldrig haft en riktigt lyckad relation och mina vanor har kanske inte vart de bästa men ändå kommer folk för att få råd från mig. Kan de va så att vi som misslyckas är dom som får ge råden till andra eftersom vi lärt oss vilka konsekvenser som kommer av de vi sabbar? Jo jag tror nästan de. Men då kvarstår frågan....om man lär sig av sina misstag, varför gör jag om dom hela tiden? Det är en fråga jag grubblar på i alla fall....

 

 

De senaste dagarna har jag funderat på den där konstiga kännslan. Den där kännslan som får folk att gråta, folk att skratta, folka att rådna, folk att bli för bannade, fyllda med hat och frustration så stark att det i vissa fall kan leda till riktigt otäcka saker. Jag tror ni vet vilken kännsla jag prtar om....kärlek.

Jag tror att kärleken missuppfattas väldigt lätt och samtidigt som den är så värdefull att folk kan offra allt för den så har den en annan sida full av glädje och sorg samtidigt. Du kanske pratar med den där killen som du gillar och helt plötsligt ber han dig om råd för hur han ska göra med en annan tjej?
Eller du kanske snackar med den där killen som du verkligen, verkligen tycker om men som du aldrig kan se dig själv med för han saknar nått. Eller fick du dissen av någon bara för han vart kär i din bästa vän?
Ja kärleken har en blandning och när du väl känner den där lyckan så kan olyckan vara precis runt hörnet. Men det finns nått jag lärt mig och det är att även om man bestämmer sig för att kärleken  inte är nått för än så kan man aldrig bestämma sig för att inte bli kär för det blir du vare sig du vill eller inte och har du förlorat någon som vart så värdefull i ditt liv kan du inte borra in ditt sinne och dina kännslor på de och dömma alla efter den ENDA erfarenheten. Nej du måste prova igen och igen och igen och igen! Den som inte vågar satsa kan inget vinna hur ont det än gör att förlora....